24 porträtt av min pappa Kamilla

Acceptansen för människors olikheter ökar runt om i världen och diskussionen kring genus och könstillhörighet är större än någonsin. Caitlyn Jenner pryder omslaget på Vanity fair och Saga Becker tar emot pris på Guldbaggegalan.
Priset som är större än bara utmärkelsen, det betyder något mer, det betyder att samhället har blivit en något bättre plats att leva i för dem som inte haft turen att födas i rätt kropp.
Norm, roller och frågan om könstillhörighet har börjat ifrågasättas, på kultursidorna diskuteras pronomen, i västvärlden och på röda mattan börjar föreställningarna att luckras upp. Men hur lätt är det egentligen att komma ut som transkvinna i en småstad, där alla känner alla?

Jesper Molins pappa är en före detta elitidrottare som också under hela sitt yrkesverksamma liv drivit en lokal sportaffär. Efter 60 år bestämmer han sig för att ta steget ut i samhället och berätta vem han egentligen är och i hemlighet alltid har varit. Han blir Kamilla, han blir den kvinna som han alltid känt sig som, han blir hel och han blir fri!

Han blir hon!

För fotografen och tillika sonen Jesper Molin handlar det om att försöka förstå och bekanta sig med den fysiska förvandlingen. Att låta samtalet, som annars tagit plats bakom lyckta dörrar, bli till bilder och öppna till diskussion. Fotograferingen gav tillfällen till reflektion och tillsammans kan Jesper och hans vänner förvandla okunskap och fördom till logik och värme.

Scenarier byggs upp och uttryck prövas och spelas ut framför kameran. I detta projekt har 24 män i Jespers inre krets transformerats till kvinnor och fått posera framför kameran för en bild, en bild som skulle kunna liknas med ett slags porträtt eller tolkning av hans egen pappa Kamilla.

Förr, en man introvert och instängd av samhällets normer och okunskap men nu en utåtriktad och färgsprakande kvinna med hunger efter acceptans och att ta plats i samhället.

Bildsviten ”24 porträtt av min Pappa Kamilla” är Jesper Molins tolkning av sin transsexuella far.